Återställ det sunda förnuftet om utdikade torvmarker

(ATL Utblick publicerad 28 december 2023)

Det talas mycket om att återställa utdikade torvmarker men frågan är hur stor risk utsläppen från dessa innebär.

Jag hajade till när jag hörde ett inslag i SVT:s Rapport. Där sas det att ”utsläppen från torrlagda våtmarker står för cirka 20 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp vilket är lite mer än vad fordonstrafiken släpper ut årligen”.

Det där kan väl inte stämma när koldioxidutsläppen från jordbruket står för 14 procent (2021) funderade jag och beslutade mig för att gå till botten med det här. Det visade sig inte vara helt enkelt.

Jag tog kontakt med Rapport. Redaktören den kvällen erkände att de blandat ihop fordonstrafiken och personbilstrafiken. Siffrorna hade de fått från Naturvårdsverkets hemsida där det står att: ”I Sverige rapporteras ett årligt utsläpp på ca 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter från dränerad torvmark. Detta överstiger de årliga utsläppen från personbilstrafiken och motsvarar ca 20 procent av de totala territoriella utsläppen i Sverige.”

För att komma vidare tog jag kontakt med Naturvårdsverket. Tredje personen jag var i kontakt med där förklarade att det finns inget som heter torrlagda våtmarker utan den korrekta termen är dränerade torvmarker samt att det finns olika sätt att redovisa koldioxidutsläpp på.

Enligt Naturvårdsverket och SCB var Sveriges totala klimatutsläpp 2021 47,8 miljoner ton CO2e. 14 procent (6,67 milj ton CO2e) kom från jordbruket. 31 procent (15,05 milj ton CO2e) kom från inrikes transporter, varav personbilstrafiken stod för 9,35 milj ton.

Men utsläppen från skog och mark finns redovisade i EU:s statistik, LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry). Det är en förordning som styr utsläpp och upptag av koldioxid kopplade till skog och mark. Det är där man hittar de 11 miljonerna koldioxidekvivalenter från dränerade torvmarker med mera. Det kallas för nettoutsläpp.

I LULUCF redovisar man också nettoupptaget, alltså kolsänkan, som anges vara cirka 42 miljoner ton CO2e (2021). Nettoupptaget kommer från koldioxid i atmosfären som lagras in i organiskt material; levande biomassa och träprodukter.

Handläggaren skriver att: ”Utsläppen från dränerade torvmarker (organogena jordar) beräknas som ett netto alltså tillväxt minus utsläpp. I Sverige har vi alltså ett nettoupptag då tillväxten är större än utsläppen.”

”I och med att dessa utsläpp ingår i nettot så ”syns de inte”. Skulle vi minska dessa utsläpp så kommer det att synas på att nettot i LULUCF ökar (om allt annat är som innan).”

Det är förstås denna skillnad som blir intressant. I verkligheten släpper vi ut runt 48 miljoner ton CO2e medan kolsänkan står för runt 42 miljoner CO2e. Nettoutsläppet uppgår alltså totalt till ungefär 6 milj ton CO2e. Var ser man den här siffran i debatten?

Frågan är då hur stor risk som utsläppen från våra dränerade torvmarker utgör, egentligen?

Mats B Nilsson är professor emeritus vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel i Umeå. Han påpekar att det finns komplikationer när man ska beräkna koldioxidutsläppen från dränerad torvmark, som inte är jordbruksmark, nämligen att på 20-30 procent av den dikade marken är dikena tilltäppta, vilket gör att avgivningen av CO2 sannolikt är en rejäl överskattning.

En viktig aspekt, enligt Mats B Nilsson, är också att den dikade torvmarken som är beskogad både tar upp och avger koldioxid. På lång sikt, 50 till 100 år, kan det dock bli ett problem om vi bedriver ett aktivt skogsbruk och risken är att stora delar av trädbiomassan används till produkter som inom månader-år slutar på återvinningsanläggningar och förbränns för energi/värmeproduktion.

Att återväta dessa marker ger klimatnytta på lång sikt, 50 -100 år. Men på kort sikt, 10,20,30 år, ger återvätning oftast i stället ökad uppvärmning av atmosfären, på grund av att man tar bort träden som tar upp koldioxid. Återvätningen resulterar då i ökad metanavgivning.

Mats B Nilsson menar att på global nivå är det användningen av fossila råvaror som är det absolut överskuggande problemet. Han säger att: ”Så länge vi fortsätter eller till och med ökar användningen av fossila bränslen blir åtgärder som till exempel återvätning av våtmarker fullständigt marginella.  Om vi däremot stoppar användningen av fossila bränslen kan olika lösningar som kallas ”nature based solutions” vara motiverade. Detta dock endast om vi stoppar utsläppen från fossila bränslen.”

Kampanjen Återställ våtmarker kräver att regeringen påbörjar en massiv insats för att återställa utdikade och torrlagda våtmarker. Kanske är det i stället dags att återställa lite sunt förnuft och validerad kunskap i debatten?