Föredrag på Familjedagen i Gemla om mat och klimat den 13 maj 2023 av Susanne Gäre.
Hur ska vi få ihop det här med mat och klimat? Och ekonomin? Det är väl egentligen bara så att bra mat måste få kosta, mat i Sverige har varit väldigt billig och vi lägger inte så stor del av vår budget på mat, som man exempelvis gör i Frankrike. Sen får man planera bättre, köpa mindre halvfabrikat och mer av det som är gott och lättlagat.
HUR MÅNGA TYCKER ATT MATEN ÄR FÖR DYR?
Det största problemet för att komma fram till hållbara lösningar, som jag ser det, är den polarisering som finns i dag i det svenska samhället. Miljövänner å ena sidan och livsmedelsproducenter/bönder å den andra. Ingen lyssnar på den andra.
Debatten blir för ensidig och få vägar finns för att de båda sidorna kan mötas. Många kör en aktivistisk linje, även forskare och journalister, och det tycker jag också är ett stort problem.
Meningsutbytet är inte fritt, det är svårt att komma till tals i vissa sammanhang.
NÅGON SOM HAR FÖRSLAG PÅ HUR MAN KAN MINSKA POLARISERINGEN OCH ÖKA FÖRSTÅELSEN FÖR ATT MAT OCH KLIMAT HÄNGER IHOP?
Min utgångspunkt är enkel, äta bör man, annars dör man. Så enkelt är det. Och har vi ingen livsmedelsproduktion i Sverige har vi ingen mat, för situationen ser ungefär likadan ut i Europa, vilket gör att vi kanske inte kan räkna med att importera mat. Även i andra världsdelar är problemen stora med till exempel torka, vilket ger upphov till magra skördar.
Det bekymmersamma i Sverige och i Europa är att antalet bönder minskar kraftigt. Nyrekryteringen funkar inte, därför att:
- Priserna på jordbruksfastigheter har skjutit i höjden
- Priserna på åkermark har skjutit i höjden, liksom på skogen
- Det gör att det är dyrt, närmast omöjligt att köpa en gård i dag, om du inte ärver den, och då måste du ändå köpa ut syskon, bankerna är inte alltid med på noterna
- Medelåldern för jordbrukare är hög, över 60 år
- Det är mycket regelkrångel, lagar och förordningar att anpassa sig efter, de blir fler och fler,
- Arbetstiden sträcker sig i stort sett dygnet runt, och semesterdagarna är lätt räknade
- Bonden är ofta utsatt av aktivister och behöver dessutom kämpa emot angrepp av rovdjur
- Det gör att allt färre har lust och energi att ställa upp på det här
Resultatet blir att gårdarna i vårt land blir större och färre, och att sårbarheten ökar, sjukdomar, elbrist, vattenbrist – en anläggning slås lätt ut.
Lägg därtill okunniga och ointresserade politiker, och en okunnig journalistkår I riksmedia som i många fall inte klarar att se landsbygdsperspektivet och vars referensram inte sträcker sig utanför storstaden och därför blir inte jordbruksfrågorna viktiga. Men däremot är det lättare för storstadsjournalister att identifiera sig med dem som söker sig till naturen för rekreation och promenader och som har ett känslomässigt förhållande till landsbygd och skog.
Men vissa nedslag görs. Till exempel har Sveriges Radio sänt flera program där de utmålar kor som miljöbovar och Dagens Nyheter har drivit en aktivistisk kamp mot skogsbruket och kalhyggen. Båda inslagen har belönats med stora pris inom journalistkåren. Men många känner inte igen sig i beskrivningen, i alla fall inte vi som bor på landsbygden och ser att verkligheten är bra mycket mer nyanserad och komplicerad än så.
Jordbruket utmålas att vara en miljöbov, men då måste man bena upp hur utsläppen från jordbruket ser ut. Bov nummer ett är transporter och industrin. I stort sett räknar man globalt med att 75 procent av koldioxidutsläppen kommer från transporter och industrin. Resterande 25 procent kommer från brända regnskogar, metan från idisslare (kor och får), lustgas från odlingar, metangas från sopor och risodling samt gaser från klimatanläggningar. Metangasutsläpp från kor beräknas stå för fem av de 25 procenten. Jordbrukets utsläpp i Sverige har minskat till 13,96 procent, enligt Statistiska Centralbyråns statistik 2021, och de största utsläppen inom jordbruket kommer från de maskiner som används i jobbet.
Fler uppgifter tål att granskas. För att ta myten om att kon är en miljöbov så är det bara att räkna på hur det egentligen ser ut.
En ko idisslar och släpper ut metangas, vilket omräknas till utsläpp av växthusgaser och mäts i koldioxidekvivalenter. Men en ko äter vall, som vanligtvis produceras på gården, och vallodlingen binder koldioxid, så man måste räkna på det totala utsläppet och då hamnar man på ett nettoutsläpp som i de flesta fall är negativt, alltså mjölkproduktionen binder mer koldioxid än den släpper ut.
Många förespråkar att vi ska minska djurhållningen och ha färre kor. MEN det är ju inte bara kor som är idisslare. Jag har räknat på hur många idisslare, på ett ungefär, som det finns i Sverige
(Jordbruksverket, juni 2021):
| Tablå B. Antal djur i juni 2021 och jordbruksföretag med djur, fördelat på djurslag och ekologisk produktion | ||||
| Djurslag | Antal djur | Varav ekologiska | Företag | Varav ekologiska |
| Nötkreatur | 1 453 303 | 329 851 | 15 227 | 2 920 |
| Varav mjölkkor | 301 850 | 57 298 | 2 955 | 537 |
| Varav dikor | 209 745 | 74 371 | 9 974 | 2 223 |
| Får | 523 499 | 106 419 | 8 479 | 792 |
| Grisar | 1 350 947 | 37 389 | 1 190 | 63 |
| Värphöns¹ | 6 363 416 | 1 160 856 | 2 912 | 94 |
| Slaktkycklingar¹ | 10 315 262 | 147 611 | 171 | 18 |
Jordbruksverket, 2022:
Mjölkkor, 296 543
Får och lamm, 509937
Fler idisslare:
Getter, runt 20 000 (Jordbruksverket 2018)
Älgar, mellan 300 000 och 400 000 (Jordbruksaktuellt 2016)
Rådjur, mellan 375 000 och 700 000 (Jordbruksaktuellt 2016)
Renar, mellan 225 000 och 280 000 (Sametinget 2023)
Hur stor blir effekten, minskningen av växtgasutsläpp, om vi tar bort korna? Hur mycket förlorar vi på det i form av livsviktig föda i form av mjölk, smör, yoghurt, fil, grädde, ost…? Vem är vinnare och vem är förlorare?
Det har också flitigt förekommit i debatten att kor dricker för mycket vatten och det anses inte vara hållbart att ha mjölkproduktion på grund av den stora vattenkonsumtionen. En jämförelse visar att en ko som ger mjölk dricker ca 80-120 liter vatten per dag. En varm sommardag kan hon behöva dricka ännu mer. (Källa: Arla)
En björk dricker en varm sommardag mellan 200 och 300 liter vatten, en stor ek kan suga upp 400 liter vatten en varm sommardag. (Källa: Illustrerad vetenskap)
Ok, vi har 296 543 mjölkkor. Hur många björkar har vi? Hur många ekar? Hur många träd?
Fler jämförelser: En häst dricker fem liter per 100 kg kroppsvikt. Det innebär att en häst som väger 500 kg dricker runt 25 liter vatten per dag. Ston som ger di till föl kan dricka runt 50 liter vatten per dag. (Källa: Hästsverige.se)
En människa använder cirka 140 liter per person och dygn i genomsnitt i Sverige. (Källa: Svenskt vatten)
Vi hittar forskare som är för köttproduktion på SLU och vi hittar de som är emot, på samma universitet. Min syn på detta är att man måste ifrågasätta vem som säger vad, för att närma sig sanningen. Vi har olika verklighetsuppfattningar och det finns ett stort antal aktivister som vill manipulera. Det är därför jag menar att polariseringen måste minska. Vi måste se djupare och bredare om vi ska komma någonstans med att utveckla vårt jordbruk i samklang med naturen och klimatet.
Vi hade en bra livsmedelsstrategi som riksdagen beslutade om 2017. Den har i stort sett inte alls satts i verket. Nu ska en ny livsmedelsstrategi utredas, 2.0. Varför? Det är väl bara att iscensätta den första, anser jag. Det behövs handling om vi ska ha något jordbruk kvar i det här landet, inte fler utredningar. Och det behövs bredare kunskap på alla nivåer. Inte massa tyckande och troende, utan kalla fakta.
VAD SKA VI ÄTA OCH HUR SKA PRODUKTIONEN GÅ TILL?
FÖRSLAG?
Smart produktion?
Nära produktion, kräver också färre förpackningar, mindre behandling
Färre transporter
Större insyn och förståelse för produktionen
Vegetariskt?
Vegansk mat?
Vad är hållbart?
HUR DEFINIERAR MAN HÅLLBART?
Tyvärr tvingas nu en del mindre producenter att lägga ner helt eller delar av sin produktion, små mejerier till exempel. Även den ekologiska produktionen ser ut att minska. Medan de stora gårdarna blir större och större vilket påverkar sårbarheten.
Klart är att:
Det behövs framförhållning, det går inte att åtgärda problemen när de uppstår, då är det tyvärr för sent.
Man måste räkna på vad en gård producerar, vad en kommun producerar på ett annat sätt än att bara titta på CO2 utsläppen. Komma i från masspsykosen.
Det krävs förankring i verkligheten hos tjänstemän, politiker, journalister, det handlar om att kunna jobba tillsammans över gränserna lantbrukare-tjänstemän, jägare-naturvänner-politiker så god och bra mat ger bra klimat.
Det gäller att inte stirra blint på IPCCs rapporter, som gärna blir likt en bibel, utan arbeta lokalt utifrån de förutsättningar som finns.
Det handlar om att ställa krav på regeringen och landsbygdsministern. Er lokala riksdagsledamot Monica Haider, ledamot i näringsutskottet och tidigare suppleant i miljö- och jordbruksutskottet, kan det vara en bra person att försöka påverka?
Risken är att jordbruket försvinner, det blir för omöjligt att utföra. Det är ju inte så bra i dessa tider när självförsörjning står i fokus.
HUR KAN VI MOTVERKA DET?