”Man måste tycka det är djävligt roligt”

posted in: BLOGG JORDOMAT | 0
Det här är andra artikeln publicerad i Norra Skåne om hur nyrekryteringen av bönder ska gå till. Det var i mars i år som regeringen klassade det svenska jordbruket som samhällsviktigt och inte längre miljöfarligt. Men för att klara försörjningen krävs att det finns bönder. Idag är medelåldern på bönder över 60 år, få yngre har möjlighet att etablera sig som jordbrukare. Anledningarna är att det kostar massor av pengar, miljontals kronor, även om du har en gård att ta över. Andra orsaker är att man måste jobba mycket, ofta både dag och natt, och att det inte är speciellt bra betalt.
Vi besöker  Mathilda Berg, 29 och John Bergstrand, 28  i Nöbbelöv.
Det regnar ihärdigt hela dagen och en svag strimma dagsljus letar sig fram på gården i Nöbbelöv. John Bergstrand, hans sambo Mathilda Berg och jag sätter oss coronasäkert i det gamla kostallet där det stått mjölkkor för länge sedan.
– Vi tänkte först att vi skulle riva det, men nu har vi tänkt om, säger John.
Köpte gården 2020
De köpte gården i april 2020 men alla papper blev inte klara förrän i november. Här bor de nu med sina två barn på 1,5 och 3,5 år.
– Man måste tycka det är djävligt roligt, säger John, visst jobbet ska ge pengar, men det ska vara kul i första hand.
De känner varandra sedan länge. Båda har gått på Önnestads naturbruksgymnasium och John började köra för Mathildas pappa efter studenten 2011. Han driver ett gemensamt bolag, lantbruk plus maskinstation, tillsammans med sin far, som har gård i Killeberg. De har utvecklat verksamheten och arrenderar tillsammans 18 gårdar, vilket gör att de totalt driver 20 gårdar, men en del av dem är ganska små.
Det som förr livnärde 20 familjer försörjer i dag två, plus en anställd och inhyrda säsongsanställda när det är som mest intensivt.
2011 hade de 30-40 djur. Idag har de tillsammans runt 340, amkor plus tjurar.
Sedan 2015 har de gjort stora satsningar.
– Maskinstationen ger ett gott kassaflöde, säger John, vi har inte bara lantbruksmaskiner utan även maskiner till vägunderhåll, snöröjning och skogsmaskiner.
– Den är räddningen för att kunna bygga upp jordbruket. Att stå på många ben är a och o, fortsätter han, inte ha en salig röra men ett par olika produktionsgrenar. Man behöver vara rationell och se vad som passar var. Det stora kapitalet, den största utgiften, är att köpa marken.
500 000 kr hektaren
Priset för åkermark i Skåne ökar hela tiden och ligger för närvarande på nära en halv miljon kronor för en hektar åkermark.
Paret Berg/Bergstrand har delat upp arbetsuppgifterna. John har ansvar för maskinstationen och växtodlingen. De odlar på 190 hektar åkermark varav 80 hektar vall och är helt självförsörjande på foder, både vall och spannmål. De har 200 hektar betesmark. Det enda som de köper in är halm.
Mathilda har mest hållit på med hästar innan men har nu sadlat om och har hand om 125 amkor på gården.
– Det har tagit lite tid att lära känna korna, säger hon, men ju längre tiden går ju mer likheter ser jag med hästar.
Hon sköter också pappersarbetet och har mest hand om barnen.
– Det går inte att uppskatta hur mycket vi jobbar, säger John, men jag har ingen hobby, men att fixa en kant på en åker så den blir rak och fin är kanske mer en hobby än ett jobb.
De har investerat runt åtta miljoner på den nya gården, då är köpet för fastigheten inkluderat.
– Sammanlagt har vi en massa skulder, säger John, men jag är inte direkt nervös. Det är ingen fara att låna till ett fastighetsköp, priserna har gått uppåt i en stadig kurva i 100 år. Fastighetslån känns stabilt och är mer behagligt än att låna pengar till maskiner.
Måste gå framåt
Han berättar att det är tufft så länge man håller på att expandera.
– Det kostar pengar att utveckla företaget, men ett företag som inte går framåt går bakåt. Man kan inte sitta still utan måste gå framåt, nå bärkraft.
Den del i verksamheten som nu är under utveckling är djuren, som binder mycket kapital.
– Att expandera kräver stora summor. En bra amko kostar runt 16 000 kronor. Men vi vill expandera jordbruket, det är det som är det roliga.
Några snabba frågor:
Vad tror ni om framtiden?
– Vi tror ju på framtiden, annars hade vi inte satsat som vi gör. Om tio år kommer det se helt annorlunda ut här på gården.
– Strukturomvandlingen stannar inte upp, den fortsätter. Men det kanske inte alltid behöver handla om att utvecklas och bli större, man kan också bli effektivare, duktigare, men man måste fortsätta att utvecklas.
Vilken relation har ni med banken?
– Man måste veta vad man vill, ha en kalkyl klar, innan man har möte med banken. Jag har allt i huvudet, säger John, som är bra på siffror och räknar ekonomiskt på det mesta.
– Det ska bli kostnadseffektivt, men också bra.
Hur är det att ha gemensamt företag med sin pappa?
– Ingen har ställt sig i vägen för oss, svarar John. Pappa låter mig pröva mina vägar och göra mina misstag, men visst kan vi ha lite olika åsikter ibland om hur saker och ting ska lösas. Men utan hans erfarenhet och hjälp hade det varit svårare att komma igång som lantbrukare.
Har ni någon konsult, rådgivare?
– Jag försöker bygga upp en personlig relation till alla leverantörer, säger John, och stå dem nära. Det blir inte en engångsrådgivning utan en löpande diskussion. Vi sköter all bokföring själva fram till bokslut.
Skulle ni klara er utan EU-bidrag?
– Nej.