Susanne Gäre skriver:
Den svenska beredskapen som skrotades i slutet av 1990-talet börjar nu saknas. Jag läste på regeringens hemsida häromdagen att:
”På längre sikt arbetar regeringen med en inriktningsproposition för totalförsvaret, där frågan om livsmedelsförsörjning vid höjd beredskap eller krig ingår.”
När Gunnar Lyckhage och jag skrev boken Beredskap i kris – om livsmedelsstrategi och försörjning 2015 var det många som inte förstod budskapet. Än mindre problemet.
Men boken är slutsåld och jag har varit ute och föreläst en del i samband med boksläppet. Då brukade jag läsa upp Sven Lindgrens tio punkter. Han är före detta ordförande i Civilförsvarsförbundet, som tillsammans med Blå Stjärnan är utgivare av boken.
Här följer några av de tio punkterna. Sven Lindgren menar att det som är värt att veta om svensk livsmedelsberedskap är att:
*Det finns ingen myndighet med ett samlat försörjningsansvar
*Sverige har inte längre något civilförsvar
*Det finns inga beredskapslager
*Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn
*Om Sverige isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel borta efter 10-12 dagar
*Ingen utom du själv är ansvarig för din hushållsberedskap
*Du kan stärka svensk försörjningsgrad genom att köpa svenskt.
I boken Beredskap i kris, liksom i Lantbruk, klimat och framtiden förespråkar vi att Sverige ska ha en försörjningsgrad på minst 80 procent. Idag ligger den i Sverige på knappt 50 procent. Det vill säga att vi är mycket importberoende.
I Finland ser det helt annorlunda ut. Jag var där hösten 2018 och blev imponerad av deras organisation. Dåvarande jordbruksministern Jari Leppä förklarade att försörjningsberedskapsorganisationen är Finlands särskilda styrka. Till organisationen hör flera hundra företag, myndigheter och organisationer inom olika samhällssektorer som alla arbetar för de gemensamma målen och de blir uppdaterade på regelbundet återkommande kurser.
Finland har fysiska beredskapslager med allt från utsäde till spannmål, handelsgödsel och foder till djuren lagrade på gårdar. Lagren underhålls kontinuerligt. Dessa beredskapslager beräknas kosta invånaren 0,80 EUR per person och år, alltså under tio svenska kronor.
Mats Nylund, ordförande för SLC, Svenska lantbruksproducenters centralförbund, berättade för mig att den höga försörjningsgraden på 80 procent har sin förklaring i Finlands historia:
”Erfarenheten visar att revolutionen är tio dagar bort, för 100 år sedan svalt folk ihjäl i Finland, därför har vi tre grundbultar för att samhället ska fungera: mat på bordet, pålitlig förvaltning och utbildning åt alla.”
Med de tre principerna har Finland lyckats hålla en självförsörjningsgrad på 80 procent även om det finska lantbruket tacklas med liknande problem som många andra europeiska länder vad gäller lönsamhet, hög medelålder bland lantbrukare och svår konkurrens.