”Jag är stolt över det jag sysslar med”

posted in: BLOGG JORDOMAT | 0
Det här är tredje artikeln i min serie publicerad i Norra Skåne om en nödvändig nyrekrytering av bönder. Det var i mars i år som regeringen klassade det svenska jordbruket som samhällsviktigt och inte längre miljöfarligt. Men för att klara försörjningen krävs att det finns bönder. Idag är medelåldern på bönder över 60 år. Få yngre har möjlighet att etablera sig som jordbrukare. Anledningarna är att det kostar massor av pengar, miljontals kronor, även om du har en gård att ta över.
Vi styr kosan till Tosthult utanför Lönsboda och Frans Thomsson för att ta reda på hur han burit sig åt.
Det råder ett lugn i kostallet i Tosthult. De flesta korna verkar ha tagit siesta och ligger och idisslar på de mjuka madrasserna. Men några är nyfikna och sticker fram huvudet.
Frans Thomsson har två robotar till sina 100 mjölkande kor, som går i lösdrift. Han producerar 1 200 000 liter mjölk om året till Arla.
– Det kändes säkrare när franska Lactalis köpte upp Skånemejerier, säger Frans Thomsson.
Föder upp korna själva
Merparten av korna föds upp på gården. Frans Thomsson har flera olika raser som holstein, svensk rödbrokig boskap SRB, och jersey.
– Det är bättre att ha sina egna djur, säger han, då undviker man smitta från andra gårdar.
Han har två anställda som delar på en heltidstjänst och ibland hjälper pappa till.
– Det är svårt att hitta folk att anställa idag. Det är också svårt att betala bra löner, man kan ju inte betala ut mer än man får in.
Frans Thomsson är uppvuxen på pappas gård i Tommaboda som drivits i samma familj sedan 1570-talet. Han har gått på Önnestads naturbruksgymnasium och jobbat på andra gårdar samt utbildat sig till gårdsmästare. Gården i Tommaboda går inte att utöka eftersom den ligger i ett vattenskyddsområde.
Driver 23 gårdar
Därför köpte Frans Thomsson Tosthult och en gård till 2011 för nio miljoner kronor med pappas gård som säkerhet. Båda gårdarna har 28 hektar mark vardera. Han arrenderar även sin fars gård plus 20 till. Det blir 23 totalt med de tre gårdar de äger. I Tosthult bor familjen Thomsson som består av Frans, hans sambo Annica och barnen Agnes, 1,5 år, Martin 3, Albin 4 och Ellinor 6.
Kostallet på Tosthult byggdes 2006 av den förre ägaren.
– Det är byggt så att det finns möjligheter att bygga ut, berättar Frans. Det är därför som de två robotarna nu står i ena änden, bygger vi ut hamnar de i mitten.
Vi talar om hur mjölkproduktionen utvecklas i Sverige och konstaterar att nu finns det bara fyra mjölkbönder kvar i Osby kommun. Frans granne la ned sin produktion dagen innan tidningen kom på besök till Tosthult.
– Idag finns det drygt 3000 mjölkgårdar i Sverige. 1950 fanns det 300 000 mjölkbönder i vårt land.
Han berättar att 1965 fick hans farfar 45 öre litern för mjölken och då kostade en liter diesel 15 öre.
– Idag får vi 3,90 kronor litern för mjölken och för att köpa en liter diesel får vi betala motsvarande drygt tre liter mjölk. Så går lönerna upp och elen och….
– Jordbruket har blivit mer utsatt, jag är liten i helheten, fortsätter han, vi påverkas om det blir torka i Argentina, av El Nino på Nya Zeeland, vi bygger bostäder på finaste åkermarken och det blir varmare i många länder. Dessutom ökar kraven på oss, vi får mer och mer regler att följa.
Tuffa regler
Han tar upp exempel som motionsslingor, omklädningsrum, kontroller, pappersarbete.
– Jag tar hjälp med bokföringen. Det känns tryggt. Att sitta och jobba med siffror på kvällen när man är trött är inte det bästa. Då är risken stor för att det blir fel.
– Det är hårdare, tuffare regler som inte alltid har med mjölkproduktion att göra. För mig är det viktigaste att visa för konsumenten att jag inte fuskar. Jag vill visa vad jag gör och är stolt över det jag sysslar med.
Några snabba frågor:
Om man inte har någon gård eller någon pappa som kan gå i borgen, hur gör man då för att bli bonde?
Frans Thomsson väntar med svaret och ler lite.
– Det är svårt, nästan omöjligt. Men man brukar tala om tre S, snygg dotter, singel och stenfritt. Det kan vara ingångar till dem som inte har någon egen gård. Eller så får man hitta sin nisch.
Hur ser du på framtiden?
– Jag ser i sociala medier att många bönder beklagar sig för att barnen vill inte ta över deras gård men jag hoppas att om 20 år är mina barn involverade i gården. De har lite olika intressen så någon kanske tar hand om djuren, någon gillar att skruva, någon kör maskiner och någon kanske blir veterinär. Det skulle bli ett bra familjeföretag.
– Lantbruket är mer lättskött idag och kräver inte stora, starka män. Idag kan kvinnor jobba i lantbruket utan problem.
Du har ju en massa lån. Sover du gott om natten?
– Jag sover gott om nätterna. Men det blir mycket jobb, 80-100 timmar i veckan, ibland mer. Men jag tycker det är roligt.
Ser du någon effekt av coronapandemin på lantbruket?
– Vi äter mer hemma nu, i stället för på restaurang, och det ser ut som om vi äter mer svenskt och det är en positiv effekt. Coronapandemin har gett många en tankeställare. Jag tror att vi svenskar värnar mer om det svenska jordbruket.