Franska bönder försöker påverka in i det sista

Irritationen är stor bland Frankrikes bönder med anledning av det hårt kritiserade frihandelsavtalet mellan EU och de så kallade Mercosur-länderna – Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay – ser ut att gå igenom.

Den 13 januari forcerade 350 traktorer uppsatta avspärrningar och tog sig in i Paris. Vid en aktion, strax efteråt, försökte medlemmar i bondeorganisationen Confédération Paysanne ta sig in i ett annex till jordbruksministeriet. Det slutade med att 50 demonstranter greps av polis. Även Coordination Rurale, en annan av Frankrikes bondeorganisationer, är starkt aktiva i manifestationerna.

Demonstrationer har även genomförts i stor skala på många andra ställen på franska landsbygden såväl som i städer som Lyon och Toulouse. Många lantbrukare med mindre gårdar känner sig hotade och de är mycket oroliga för framtiden, som inte alls ser blomstrande ut. Om fyra år går en fjärdedel av landets nu aktiva bönder i pension. Sedan 1980-talet har antalet jordbrukare i Frankrike halverats.

Det var 1999 som förhandlingarna om världens största frihandelszon mellan EU och Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay började. Men det är först på senare tid som förhandlingarna avancerat på riktigt. USA:s nyckfullhet har gjort det uppenbart att EU behöver finna nya handelsvägar för europeiska varor och tjänster.

Medlemsländernas omröstning den 9 januari resulterade i att 21 länder röstade ja till frihandelsavtalet. Österrike, Frankrike, Ungern, Irland och Polen röstade däremot nej och Belgien lade ner sin röst. Och den 17 januari skrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på frihandelsavtalet.

Lantbrukarna ger dock inte upp. Eftersom EU-parlamentet inom kort ska rösta om avtalet ser de en chans att påverka in i det sista. Det är dessutom inte enbart i Frankrike känslorna svallar. Uppståndelsen och upprördheten har även varit stor i Irland, Polen, Spanien och Grekland.

Jordbruksminister Annie Genevard sa till den franska pressen på fredagskvällen efter omröstningen att ”det här är inte slutet på historien” och att ”Jag anser att samrådet med Europaparlamentet är ett absolut nödvändigt steg för att godkänna avtalet”.

I Frankrike oroar sig bönderna över att Mercosur-avtalet kommer att innebära sämre lönsamhet och illojal konkurrens men det spelar också in att frihandelsavtalet kan gå igenom i en tid när kriserna för det franska jordbruket är många och inte mycket tycks gå de franska böndernas väg.

Sedan början av december växer ilskan över de franska politikernas hantering av den smittsamma knölhudsjukdomen lumpy skin disease, LSD. Djurbönderna vänder sig mot att hela nötkreatursbesättningar måste slaktas om ett enda fall av den farliga sjukdomen upptäcks. Vinodlarna är i nödläge och har tvingats riva upp vinrankor och minska sin produktion på grund av minskad konsumtion och även minskad export. Lägg där till förslag om att den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) ska bantas.

Premiärminister Sébastien Lecornu bjöd i början av året in samtliga bondeorganisationer till möte med anledning av alla protester. Tillsammans med jordbruksminister Annie Genevard har han utlovat finansiellt stöd och ett dekret som ska stoppa import av frukt och grönsaker från Sydamerika som innehåller rester av fem fungicider och herbicider som är förbjudna i Europa.

Den största bondeorganisationen, FNSEA, kritiserar premiärministerns förslag som ett bevis på en ”dödlig brist på visioner” och anser att inget av de förslag som Sébastien Lecornu lyft fram ”ger konkreta svar på problemen med jordbrukarnas lönsamhet”. FNSEA kräver en ”undantagslag för jordbruket” som gör det möjligt att ta bort vissa ”regleringshinder” inom jordbruket och att det måste ”sättas stopp för absurda kontroller”.

Premiärministern lovade på tisdagen den 13 januari att en nödlag med ”flera prioriteringar” ska röstas igenom i parlamentet före sommaren för att lugna situationen. Frågan är om han lyckas med det.

De franska bönderna har de senaste åren kämpat hårt och har gång efter gång blivit lovade förbättringar, men de anser inte att det märks i vardagen, och rädslan för illojal konkurrens är nu stor.